Thanatos - kallad på i förtid
I dagens SvD kommer debatten om eutanasi åter upp till ytan. I artikeln fokuseras mycket på läkares roll i denna händelse och ofta i debatten används begreppet “läkarassisterat självmord”. Själva huvudfrågan tänker jag inte ta upp här. Den som är intresserad kan läsa om argument för och emot på här länkade ställen. Som en innehållsdeklaration kan jag bara nämna att jag är mycket skeptisk till eutanasi.
Det som dock intresserade mig var just att självmordet skulle vara läkarassisterat. Detta är något som riskerar att urholka förtroendet för läkare. Läkaren är till sin essens en person vars funktion är att bota, lindra och trösta; läkaren skall föra patienten i riktning mot livet. Uppgiften ” att hjälpa till att avsluta liv” står i direkt kontrast till vad läkaren är; det är att föra patienten i en annan riktning.
Jag tror att eutanasi kommer att godkännas i Sverige inom en överskådlig framtid, Min förhoppning är ett det inte kommer ske, men om det gör det hoppas jag åtminstone att det inte kommer att bli läkarassisterat.
Huvudargumentet är som sagt att det kan skada förtroendet för läkaren och vad som är dennes uppgifter och motiv. Men ett annat viktigt argument är att läkaren inte är mer specialist på att utröna en människas psykologiska status. Läkaren är därtill oftast inte utbildad till terapeut, vilket skulle vara en rimlig bakgrund för dem som skull komma att syssla med eutanasi.
Givetvis skulle en läkare som kan tänka sig att syssla med detta utbilda sig till terapeut. Det bästa, om vi skull komma till detta sorgliga läge, är dock att man inför en ny yrkesgrupp för denna uppgift. Yrkesgruppen skulle lämpligtvis vara utbildade i samtalsterapi och psykologi, denne skulle sedan kunna leda ett team i vilket det finns en läkare som på ett neutralt sätt kan presentera självmordskandidatens medicinska situation och möjligheter.
Således, kommer vi någon gång till att vi ägnar oss åt eutanasi i Sverige, hoppas jag att det får heta “assisterat självmord” inte “läkarassisterat självmord. I den bästa av världar blir det till och med förbjudet för läkare att syssla med detta.
Uppdatering: På Brännpunktsidan i dagens SvD (20/3) kan man läsa en insändare från Johan Frostegård som är professor vid det där nybildade medicinska institutet i Stockholm. Han tycker som jag i fråga om läkarens uppgift.
Vilken dysterkvist du är idag då! Men det är bra att ventilera svåra etiska problem. Inom äldrevården tvingar man ingen att äta om den inte vill, t ex. Jag håller med dig men jag tror också på en Gud som man kan resonera med ,i ytterst svåra lägen.
Jag stor respekt för diskussionen om eutanasi och inser att man måste vara ödmjuk och försiktig om man skall ägna sig åt denna diskussion.
Nu handlade dock blogginlägget först och främst om att läkare inte skall assistera dessa självmord, och i den frågan är jag nog rätt svart-vit i min övertygelse.